För några dagar sedan satte jag mig framför pianot för att spela några toner, vilket jag inte har gjort på länge. Tog fram ett stycke från Titanic men upptäckte att det var något konstigt med formen på pappret. Det var långt och smalt och såg inte alls ut som det skulle. Är det så här pappren från Sverige ser ut? Jag kommer ihåg hur jag i början av min vistelse tänkte att det amerikanska pappret var alldeles för kort och brett, och att det svenska var mycket bättre. Nu har det blivit precis tvärtom. Det svenska ser ju helknasigt ut. Vid närmare eftertanke så återspeglar ju pappren nästan våra stereotypa kroppstyper. Svenskar är långa och slankare, amerikanare kortare och tjockare. Nä, långt ifrån alla svenskar är slanka, och långt ifrån alla amerikanare är tjocka. Faktiskt, alla här är inte tjocka. Och de är inte dumma heller. Det är bara det att deras utbildning inte ger dem lika mycket kunskap om omvärlden som våran utbildning i Sverige ger, men det är inte deras fel. De vill lära sig. Och att många av dem bara aldrig har varit i något annat land än USA, eller möjligtvis Canada; det är faktiskt lite längre att åka för dem än vad det är för oss i Europa. Alla människor jag har mött här vill åka utomlands, men det är dyrt och alla har inte de pengarna.

Jag är så glad att åkte hit till USA, för mitt syn på landet och dess invånare har verkligen förändrats. Jag har träffat så många underbara människor här. De är så mycket öppnare än vad folk är i Sverige. Och de är jättebra på att ge komplimanger. Jag tror att jag under mina 5 ½ månader här har fått 3 gånger fler komplimanger här än vad jag fick under motsvarade tid i Sverige.

"Amazing, gorgeous, adorable, funny, beautiful, cute, fantastic, sweet, hilarious, pretty, wonderful"