De senaste dagarna har jag varit jättesugen på choklad. I mitt rum har jag ju så klart min lilla godisgömma med svensk och tysk choklad, den amerikanska är inte direkt att hurra för. Vill gå dit nu och proppa i mig en massa, men jag tror inte att det är en så bra idé. Tycker bäst om mörk choklad, gärna med hasselnötter, och tryffel som smälter i munnen. Vill ha! Har för mig att jag läst någonstans att om man ofta är sugen på choklad så betyder det att man har brist på något näringsämne, vad skulle det kunna vara i så fall? Jag som är så hälsosam. Hehe...he.

Vet nu äntligen när jag ska åka hem till Sverige. Fick först ett brev hem från EF där det stod att jag skulle åka hem den 10:e juni. Men då skulle jag missa min kusin Emmas student med en dag. Så jag pratade med min lokala representant som fixade så att jag nu åker hem tisdagen den 9:e. Åker via Island och anländer på Arlanda klockan 12.45 på onsdagen, så jag hinner precis. Det ska bli så kul att få komma hem igen! Men det kommer att bli så otroligt svårt att åka härifrån, speciellt att lämna alla mina underbara vänner. Jag ska försöka komma tillbaka hit nästa år dock, om jag kan. Och om mamma och pappa är villiga att betala...

Idag är min första lediga lördag på över 2 månader! Jag har annars varit upptagen med speechtävling, då jag tvingats gå upp vid 4.30-5.30 på morgonen, eller varit och tittat på show choir tävling. Så jag tog så klart en efterlängtad sovmorgon.

Snart är speechsäsongen över. På måndag är det subsections, och om man går vidare från det, sections. Om man skulle gå vidare där så går man till state. Vet inte om jag klarar av att nå state, men hoppas innerligt på sections.

Nu när jag inte har speech mer så tillbringar jag mina eftermiddagar med träning för teaterpjäsen som sätts upp här på skolan. Vi ska spela "Pride and Prejudice" (Stolthet och fördom) baserad på Jane Austen's bok. Jag spelar Mary Bennett, den tråkiga av systrarna, och Georgiana Darcy, Mr. Darcy's syster. Jag är även sekreterare i Dramaklubben. Auditions och allt var för några veckor sedan, vet inte varför jag inte har skrivit något om det här förrän nu... Kanske för att jag kan skriva den goda nyheten att mamma, pappa, och Christoffer kommer att vara här när vi har genrep, och kanske för första föreställning, så de kommer att få se den. Det ska bli så roligt!

Hipp, hipp, hurra! Idag är det Pappa's födelsedag! Grattis!

Jag är nu 18 år gammal. Det är svårt att tro. Det är den åldern man har sett fram emot och längtat efter i flera år. Det är så mycket jag kan göra nu, rösta, ta körkort, röka, dricka, gifta mig; i lagens ögon räknas jag som vuxen, jag är myndig!  Vad jag kan göra må ha förändrats, men jag har inte förändrats bara för att jag har fyllt 18. Det är det som är det läskiga. Och jag kan aldrig mer vara under 18...

Igår var vi på Tutto Bene, en italiensk restaurang i stan. De är inte öppna idag, så vi fick ha min födelsedagsmiddag dagen innan. Maten var jättegod! Åt en pasta med scampi, champinjoner, vitlök, och paprika. Till efterrätt hade jag en hallon cannolo på en chokladbädd, mums! Och Susan, min värdmamma, var så snäll idag och gjorde pannkakor till frukost. Svenska pannkakor, från ett recept från hennes farmor vilket är över 100 år gammalt. Till det hade vi hemlagad lingonsylt! Ikväll blir det födelsemiddag igen, med Dennis supergoda chokladkaka till efterrätt! 

             

           Hallonfylld cannolo                Tutto Bene

I lördags var vi i Eveleth-Gilbert och tävlade med Speechteamet. Innan jag berättar hur det gick ska jag först gå igenom hur en speechtävling går till.

         Man gör 3 rundor, vilket betyder att man framför sitt "speech" tre olika gånger. I varje runda är det runt 7 tävlande och en domare. En startordning har lottats fram så man går upp en och en och framför sitt "speech" inför resten av de tävlande. När alla är klara, vilket oftast tar över en timme, så får man sitt kritikpapper från domaren där det står vad man behöver förbättra, och också vad man gjorde bra. Det här gör man alltså tre gånger. Domaren måste efter en runda ranka alla tävlande från 1-4, resten får 5:or, där 1 är det bästa. Domaren sätter också en procent från 100-88, där 100 är det bästa, på varje tävlande, domaren får inte sätta samma procent på varje tävlande. Procenten används ifall två tävlande har fått samma rankningspoäng, för att avgöra på vilken plats de kom.
         När alla är klara med sina rundor och resultaten är räknade presenteras vilka som har gått till final. Det brukar vara 6-7 styckna. De får då gå och framföra sitt "speech" igen, men den här gången inför 3 domare. Precis som förut så rankar domarna och sätter procent, men individuellt de pratar inte med varandra.
         När finalerna är klara är det dags för awards där vinnarna presenteras. Det tar ett tag, det finns nämligen 13 olika kategorier. (Och för er som har dåligt minne så är jag i Drama.)

Så, nu borde ni förstå. Till resultaten... Jag kom till final! Fast jag kom bara på 5:e plats... Men jag hade samma procent som Larissa som kom på 3:e plats. Och, nu till det bästa, jag fick 1 i alla mina tre rundor! (Inte finalrundan) Vilket betyder att varje domare i varje runda tyckte att jag gjorde mitt speech bäst av alla tävlande i den rundan. Min totala procent var på 298, där 300 är det högsta man då kan få. Så om de inte hade haft finaler, utan baserat vinnarna på resultatet i de första rundorna så hade jag kommit på delad första plats! Det var bara jag och Megan som hade fått tre ettor, och vi hade samma procent. Jag är så glad! Det är inte ofta man får tre ettor, Cheyenne som har vunnit flera gånger har aldrig fått det.

Nu är det bara en vanlig tävling kvar... Sedan är det sub-sections, och förhoppningsvis så går man vidare från det till sections, och från det så kan man gå vidare till state. Jag är så glad att jag gick med i speechteamet! Jag har fått så många nya vänner, och haft så mycket kul! Det här var så mycket bättre än längdskideåkningen...

Gissa vem som gick till final i drama på speechtävlingen i lördags(den 21:a februari)? Jo, jag! Och gissa vem som kom på 3:e plats? Jag! Åh, jag är så glad! Imorgon ska vi till Walker och tävla, jag hoppas att jag gör lika bra då som förra veckan. Det kommer nog att gå bra, är faktiskt inte alls nervös. Men jag ska upp tidigt imorgon, vi måste vara vid skolan kl. 7.00 på morgonen.

Vi hade ingen skola idag och i torsdags, vilket var jätteskönt. Så igår storstädade jag mitt rum, vilket var jobbigt men behövdes. Så håller jag på att läsa ut "The Fellowship of the Ring"(Ringens brödraskap) som jag har låtit ligga ett bra tag nu, och sedan ska jag börja på "Pride and Prejudice" av Jane Austen. Håller även på och läser "Confessions of a Shopaholic" (En shopaholics bekännelser), och ska gå och se filmen senare. Det är lite kul för huvudpersonen i boken påminner mig faktiskt om min gamla vän Jossan, inte det där med att shoppa upp alla sina pengar och dra på sig en massa skulder, men lite av hennes personlighet och resonemang ibland. 

Idag, den 26:e februari, har jag varit här i 6 månader, ett halvår med andra ord. Det är inte klokt vad fort tiden går. Det känns inte som om jag har varit här så länge. Ett halvår är ju ett halvt år, jag har bott i USA i nästan en 36:e del av mitt liv. Det är ju i och för sig ganska lite när man tänker efter, men i alla fall. Jag kan dock stolt säga att jag just nu nästan inte har någon hemlängtan alls. Det kommer att bli svårt att åka hem om lite mer än 3 månader... Men jag ser ändå fram emot det. Ingen skola på 10 veckor ju!

För några dagar sedan satte jag mig framför pianot för att spela några toner, vilket jag inte har gjort på länge. Tog fram ett stycke från Titanic men upptäckte att det var något konstigt med formen på pappret. Det var långt och smalt och såg inte alls ut som det skulle. Är det så här pappren från Sverige ser ut? Jag kommer ihåg hur jag i början av min vistelse tänkte att det amerikanska pappret var alldeles för kort och brett, och att det svenska var mycket bättre. Nu har det blivit precis tvärtom. Det svenska ser ju helknasigt ut. Vid närmare eftertanke så återspeglar ju pappren nästan våra stereotypa kroppstyper. Svenskar är långa och slankare, amerikanare kortare och tjockare. Nä, långt ifrån alla svenskar är slanka, och långt ifrån alla amerikanare är tjocka. Faktiskt, alla här är inte tjocka. Och de är inte dumma heller. Det är bara det att deras utbildning inte ger dem lika mycket kunskap om omvärlden som våran utbildning i Sverige ger, men det är inte deras fel. De vill lära sig. Och att många av dem bara aldrig har varit i något annat land än USA, eller möjligtvis Canada; det är faktiskt lite längre att åka för dem än vad det är för oss i Europa. Alla människor jag har mött här vill åka utomlands, men det är dyrt och alla har inte de pengarna.

Jag är så glad att åkte hit till USA, för mitt syn på landet och dess invånare har verkligen förändrats. Jag har träffat så många underbara människor här. De är så mycket öppnare än vad folk är i Sverige. Och de är jättebra på att ge komplimanger. Jag tror att jag under mina 5 ½ månader här har fått 3 gånger fler komplimanger här än vad jag fick under motsvarade tid i Sverige.

"Amazing, gorgeous, adorable, funny, beautiful, cute, fantastic, sweet, hilarious, pretty, wonderful"